Girl Squad?

Även om jag tycker mig ha haft bra möjligheter att förverkliga mig själv i detta liv trots, eller på grund av, att jag är kvinna, så är jag ju fullt medveten om att för 100 år sedan fanns det större skillnader mellan kvinnors och mäns liv, och att även idag är Sverige en föregångare vad gäller jämställdhet. På många ställen i världen har kvinnor helt enkelt mycket sämre livsvillkor än männen, och den enda trösten för dem är väl att de inte är ensamma.

I västvärlden har man under senaste åren börjat prata om fenomen girl squad. Det betyder ett tjejgäng, i ordets positiv mening. Med andra ord så har tjejerna sökt sig från den klassiska bästis-tvåsamheten till större grupper. I gänget stöttar och boostar man varandra, och skulle man nu träffa någon illasinnad man, eller annan kvinna för den delen, så är det inte så lätt att köra över flera tjejer som det är att köra över en.

En mycket bra utveckling, anser jag. Och ett positivt gemenskap är inte heller uteslutande gentemot andra. Många av kvinnoproblemen som feministerna beskriver idag skulle faktiskt lätt kunna avhjälpas om tjejerna stöttade varandra och inte var så förbaskat avundsjuka och präglade av jantelagen när det gäller varandra. Om tjejer/kvinnor är eniga är mansgrisarna chanslösa.

Jag känner många fantastiska kvinnor som jag beundrar och tillönskar allt gott. En del av dem är dessutom mina riktiga vänner, och det är inte lite att jag säger så. Med dem kan jag vara mig själv och säga vad jag tycker, och detsamma gäller dem. En del av dem som jag kallar för vänner är tyvärr egentligen inte det, eftersom jag inte litar på dem ändå. Jag känner stingen av missunnsamhet eller vädrar skitsnack, och då får det helt enkelt vara och stanna på den nivå där det är. Det skadar mig inte idag.

Jag vet vad avundsjuka är, eftersom det var någonting som man då och då fick brottas med när man var barn och ungdom. Idag har jag dock förstått att två människors liv inte kan jämföras med varandra på något sätt och därför är det lika bra att uppskatta sitt eget liv och känna tacksamhet för det man har. Om morgondagen vet ingen av oss så mycket ändå.

Genom bloggen har jag fått några äldre väninnor, och det tycker jag är så oerhört befriande att känna deras (er) reservationlösa välvilja mot en yngre "kollega"=kvinna. Så vill jag också förbli när jag åldras, fri från bitterhet, utan onödigt jämförande, full av tacksamhet, generös med min välvilja och kärlek. Förståelse byggd på visdom snarare än dömande och skitsnack.

Tack till mina egna Girl Squads!

 

 

 

 

#1 - - Mia:

Mycket "vackert" inlägg, hela andemeningen i inlägget doftarr av välvilja mot både dig själv som andra.

Vänskap ut i fingerspetsarna, det är svårt. Att finna vänner som inte sårar, förminskar den andre, eller som du skriver man känner viss avundsjuka ifrån. Ju äldre jag blir desto färre riktigt nära vänner har jag. Däremot kan jag gå ut och fika o.dyl med de flesta. Som pensionär har jag mer tid för sällskap och då har jag öppnat upp inför fler. Det låter kanske motsägelsefullt, men det känns inte så för mig!

#2 - - Geddfish:

Ett väldigt vackert och tänkvärt inlägg. Det födde tankar och gamla erfarenheter hos mig.

Jag tycker kvinnor ska stötta varandra i stället för att vara så förbaskat avundsjuka, ska det vara så svårt?
Lyssnade igår på ett föredrag om Amerikas mest kända svensk-amerikan Mary Anderson, född 1872 i Lidköpings kommun och utvandrade som 17-åring och blev fackföreningskvinna i USA.

Det där med gammal vänskap, det kan tyvärr rosta. En väninna visade sig utvecklas till energitjuv och jag var tvungen att sätta ner foten.
Men jag har fått fantastiskt nya och fina vänner IRL och från bloggen! Åldern spelar inte så stor roll, bara man har hjärtat på rätta stället.
Skyltsöndagskram!

#3 - - Znogge:

Ett mycket viktigt och bra inlägg! Många män stöttar varandra medan kvinnor har en tendens till avundsjuka när någon lyckas. Naturligtvis inte alla men tendensen den finns och den är tråkig. Tack och lov är inte alla så!

#4 - - Tove Olberg:

Efter denna läsning som jag nickar igenkännande och vidgande till så längtar jag till vår nästa träff :-) Du kommer när du har tid och lust det vet du! Om inte förr så i juni :-) Då blir vi fler girls - eller tantarmé ...
Girl squad ett helt nytt ord för mig - jag som äldre behöver dig som yngre.
<3

#5 - - Ditte:

Ord som rör och berör för visst finns det bland kvinnor ibland en sorts missunsamhet och snålhet mot varandra. Tänke rpå barn och ungdomsåren då flickor oftast bara kunde ha en bästa vän och tre tjejer tillsammanskunde man inte vara för då försökte någon ta över så att det blev två mot en.Så var det aldrig med killkompisarna för de kunde leka och vara många tillsammans och inte talade de illa om varandra.
Tror på detta med "gril squad! det ger styrka .
Och jag tror att Sverige har varit alldeles för åldersfixerat för ålder är ju bara siffror.
Jag har haft stor glädje av vänner som jag träffat via bloggen och även sedan i "livet" som är både äldre och yngre och det ger mycket. Att vara tolerant och generös berikar en och visst blir man besviken när de man trodde var ens vänner inte är det-
Ser fram emot tantarmén som i juni åter samlas. Jag gläder mig verkligen.
Kram!

#6 - - elisabeth:

skulle också vilja vara del av en girl squad :)

#7 - - Christina:

Härligt inlägg! Jag skulle också vilja tillhöra ett girl squad om det handlar om att peppa och stötta varandra. För precis som du skriver finns det alldeles för mycket missunnsamhet och bitterhet... det är inget vidare att bli utsatt för sådant...

Det är så viktigt att lyfta varandra!
Återigen, härligt inlägg!
Christina

#8 - - Monnah:

Så länge sedan det var jag var inne hos dig här i bloggen! Jag älskar att läsa det du skriver. Det är så uppfriskande att inte bara få det glassiga och det enkla, utan "hela livets serveringsfat"! Jag känner definitivt av precis det där du säger om att det många gånger är andra kvinnor som är värst då det gäller skitsnack, att inte unna, att trycka ner osv. Det är verkligen konstigt! Jag hade som livsmål under en lång tid att lära mig älska något hos alla människor jag mötte på livets väg. Det har nog varit mitt svåraste mål hittills, men nog har jag blivit mycket bättre på det än jag var förut. I och med detta har mina ögon öppnats ännu mer för hur galet många människor som är missunnsamma och (lite) bittra. Å andra sidan har jag fått större förståelse för hur det kan bli så. Fram för fler klappar på axeln och uppmuntrande tillrop! Du är en fin och viktig röst för mig i cyberrymden även om livet den senaste tiden har varit fullt av en verklighetshistoria som tagit all min kraft. Ha det gott, kära du! Tack för en fin tankeväckare.