Girl Squad?
Även om jag tycker mig ha haft bra möjligheter att förverkliga mig själv i detta liv trots, eller på grund av, att jag är kvinna, så är jag ju fullt medveten om att för 100 år sedan fanns det större skillnader mellan kvinnors och mäns liv, och att även idag är Sverige en föregångare vad gäller jämställdhet. På många ställen i världen har kvinnor helt enkelt mycket sämre livsvillkor än männen, och den enda trösten för dem är väl att de inte är ensamma.
I västvärlden har man under senaste åren börjat prata om fenomen girl squad. Det betyder ett tjejgäng, i ordets positiv mening. Med andra ord så har tjejerna sökt sig från den klassiska bästis-tvåsamheten till större grupper. I gänget stöttar och boostar man varandra, och skulle man nu träffa någon illasinnad man, eller annan kvinna för den delen, så är det inte så lätt att köra över flera tjejer som det är att köra över en.
En mycket bra utveckling, anser jag. Och ett positivt gemenskap är inte heller uteslutande gentemot andra. Många av kvinnoproblemen som feministerna beskriver idag skulle faktiskt lätt kunna avhjälpas om tjejerna stöttade varandra och inte var så förbaskat avundsjuka och präglade av jantelagen när det gäller varandra. Om tjejer/kvinnor är eniga är mansgrisarna chanslösa.
Jag känner många fantastiska kvinnor som jag beundrar och tillönskar allt gott. En del av dem är dessutom mina riktiga vänner, och det är inte lite att jag säger så. Med dem kan jag vara mig själv och säga vad jag tycker, och detsamma gäller dem. En del av dem som jag kallar för vänner är tyvärr egentligen inte det, eftersom jag inte litar på dem ändå. Jag känner stingen av missunnsamhet eller vädrar skitsnack, och då får det helt enkelt vara och stanna på den nivå där det är. Det skadar mig inte idag.
Jag vet vad avundsjuka är, eftersom det var någonting som man då och då fick brottas med när man var barn och ungdom. Idag har jag dock förstått att två människors liv inte kan jämföras med varandra på något sätt och därför är det lika bra att uppskatta sitt eget liv och känna tacksamhet för det man har. Om morgondagen vet ingen av oss så mycket ändå.
Genom bloggen har jag fått några äldre väninnor, och det tycker jag är så oerhört befriande att känna deras (er) reservationlösa välvilja mot en yngre "kollega"=kvinna. Så vill jag också förbli när jag åldras, fri från bitterhet, utan onödigt jämförande, full av tacksamhet, generös med min välvilja och kärlek. Förståelse byggd på visdom snarare än dömande och skitsnack.
Tack till mina egna Girl Squads!
