Orättvisor
Jag upprepar att det inte är lätt att vara en människa idag. Som om det inte var nog med all ondska. Varje normalt funtad människa måste också vara medveten om hur resurserna är fördelade bland jordens befolkning, och hur våra val påverkar jorden och våra medmänniskor. Men hur mycket kan vi egentligen välja?
Vi som läser denna blogg tilhör världens rikaste procent. Vi lever delvis på bekostnad av dem som är fattiga. Vi kan inte tänka på att de som har det dåligt ställt får skylla på sig själva. Det är bra att människor sporras till arbete och egna initiativ, men det finns gränser hur mycket man kan påverka själv.
Jordens energiresurser ser ut ta ta slut någon gång. Vi är för många, konsumerar för mycket och lever inte i balans med naturen. Resandet, flygandet, våra val kring mat (inte minst kött), konsumtionsvanor och val av produkter gör skillnad.
Då allt detta ändå i slutändan blir moment 22 tycker jag att vår konsumtion borde styras uppifrån av politiska beslut. Till det som i längden gynnar vår jord, naturen och kommande generationer.
Jag finner det egentligen orimligt att vi ska behöva vältra oss i dåligt samvete hela tiden. Det finns ju människor som gjort icke-konsumtion till en livsstil men dessa runtgående dåliga samveten har man sällan roligt med.
Jag har valt att disponera en del av det jag tjänar till välgörande ändamål varje månad, eftersom jag inte tycks ha tid till något personligt engagemang annat än med nära och kära. Dock har jag tänkt mig att på något sätt arbeta volontärt för katter, eftersom jag lider pga hur onda människor behandlar dem.
Jag har också valt att prioritera resandet eftersom jag anser att det är mera värdefullt att bekanta sig med och lära sig förstå främmande människor och kulturer än att spara på flygbränslet.
Ändå känner jag ständig skuld, som jag lindrar med att tänka att någon dag ska jag fara och arbeta med någon allmännyttig organisation såsom Läkare utan gränser, men först måste barnen ha blivit större. Jag försöker även komma ihåg att jag jobbar med att hjälpa människor varje dag, och även om jag förstås får lön för mödan så gör det inte insatsen mindre. Jag vill vara på den goda sidan.
Jag går och sörjer över allt och alla nästan varje dag. Min existentiella ångest har fått sådana proportioner att det är nästan svårt för mig att blogga. Jag vill förmedla glädje och kreativa lösningar på min blogg, inte ångest.
Ska jag tro att den nya generationen kommer att ha lättare att handskas med allt detta? Njaa. Det finns klarsynta och starka ungdomar som ser friskt på saker och ting. Glädjande utveckling sker på många områden. Men lika vilse är mänskligheten idag som den var igår. Yta och prylar regerar överallt, Blogg.se:s förstasida är i regel skrämmande läsning (vad som kan tänkas sälja är deras rättesnöre, inte sanningen eller moraliska värderingar), Kim Kardashian och andra kändisar som endast förmedlar utseende är mångas stora idoler och deras Instagram fylls av följare. Skönhetsoperationer har kommit för att stanna, även bland unga människor. Tydligen duger vi inte som vi är. Så ja, jag misströstar.
Men hur jag än vänder och vrider det så har jag det så himla bra. Och jag lovar att berätta när jag kommit på någon lösning till denna existentiella ångest.
Jag bifogar en bild på skaldjursplatå som vi åt på vår "läderbröllopskryssning". Det kan tilläggas att till min glädje äts ostron inte längre levande utan dödas redan i köket. ☺
