Sömn
När jag var barn var sömn bara nödvändigt ont. När jag var ung var det skönt att sova länge på morgonen. När jag fick barn började jag uppskatta att sova tillräckligt, om än lite mindre. Och nu när jag kommit till medelåldern räcker inte ens det- nu måste jag få sova GOTT. Annars blir livet jobbigt nästan på en gång. Det finns otaliga olika sätt hur sömnen kan krocka med sig själv och där ligger man mitt i natten med sina egna tankar som enda sällskap.
En av Guds gåvor till mänskligheten, vilka ju är många, heter Herman Hesse. Han har planterat gott om tänkvärda saker i min skalle.
"Hur är det med dig, min son?" sade far och lade sin hand på min axel. "Jag sov dåligt" svarade jag och ljög inte. Mera kunde jag inte säga. Men då sade far någonting som jag sedan dess många gånger har tänkt på. "Sömnlös natt", sade han, "är alltid en besvärande sak. Men man kan stå ut med den, om man tänker bra tankar. När man bara ligger där och kan inte somna, är det lätt hänt att man blir irriterad och tänker på irriterande saker. Men man kan också använda sin vilja och tänka gott."
"Kan man det?" frågade jag. Eftersom under de senaste åren hade jag börjat tvivla på ifall den fria viljan överhuvudtaget existerade.
"Ja, det kan man." sade fadern med eftertryck.
Gott Nytt År alla mina läsare!