Köpfritt år
Jag vet inte när allt började. Kanske när jag började banta och gick ner i vikt. Eller när jag började träna. Eller om det var när jag började städa. Jag har nämligen strävat efter att bli "köpfri", och vad det innebär kan den som orkar läsa nedan.
Som många vet, så hade jag 2 veckor av mitt sommarlov i slutet av augusti i fjol, när skolorna redan hade börjat, och min man som är bonde jobbade dygnet runt. Då tänkte jag passa på och städa undan några gamla leksaksriddare, vilket ledde till en okontrollerad storstädning av hela huset från källare till vind, samt närmast ett nervsammanbrott hos mig själv, och även övriga familjemedlemmar, för att göra en lång historia kort.
I samband med städningen märkte jag att vi har alldeles för mycket grejer, och ffa jag själv hade på tok för många kläder. Dessa gjorde jag mig av med, kort och gott. (Fortfarande har jag dock kläder så jag kan välja och vraka mellan olika alternativ, ska tilläggas...)
Jag fördjupade mig också i städningens och ordningens filosofi genom att läsa Marie Kondos böcker, vilket var givande och intressant.
Efter att städningen var avslutad, vilket den faktiskt blev till sist, började jag rationellt bena ut mitt liv ännu mer. Som ni vet har jag kämpat med tidsbrist som många andra med mig. Jobbet tar 8 h dagligen, och tyvärr tar mina arbetsresor 1,5 h dagligen. Det kan jag inte påverka. Träningen får ta den tid den tar, och familj och vänner och djurskyddsarbete prutar jag inte heller på.
Jag kom fram till att konsumtion i sina olika former tar tid. Jag inaktiverade mig på alla köp- och säljgrupper på facebook då annonserna tar tid att notera och fyller mitt liv med oönskat material.
Därefter skaffade jag INGEN REKLAM-skylt till vår brevlåda. Jag har faktiskt märkt att jag nu i stället för reklam ögnar igenom dagstidningen, det var väl ett bra byte!
Och när årsskiftet 17-18 kom, gick jag med på en facebook-grupp som heter Köpfritt år 2018, mest för intressets skull. De flesta i gruppen är vettiga och någorlunda flexibla. Många unnar sig resor, upplevelser och äter ute- kanske för alla de pengar som sparas när man undviker onödig konsumtion. Men det finns besserwissers också, som tycker att alla ska tänka och göra precis som dem. Och sedan dessa osjälvständiga personer, som söker gruppens godkännande och ursäktar sig för varje köp som de måste göra. När ens barn har vuxit ur sina skor, och man har sprungit på olika loppis i timmar utan att hitta lämpliga skor... FÅR man då verkligen köpa nya skor?? Ja, det är frågan.
Jag kan inte påstå att jag har varit 100% köpfri, men jag har följande rättesnören:
1. Jag håller reda på det som jag redan har och använder det i första hand, så jag inte köper dubbletter eller tripletter. Gäller även mat.
2. Allt som jag köper ska komma till (flitig) användning helst på en gång.
3. Allt som jag köper ska tillföra någonting helt nytt. Om jag pratar om kläder kommer det inte i fråga att köpa en rosa halvlång klänning till, hur fin och billig den än må vara...
4. Jag fortsätter göra mig av med grejer på löpande band. Det gäller allt som är ful-slitet och t ex kläder som jag har gjort slut med.
Numera är det väldigt sällan som jag far någonstans efter jobbet för att köpa någonting. Det sparar mycket tid. Att inte behöva spana, leta, kolla, eventuellt byta eller returnera. Jag är nöjd med det jag har, helt enkelt.
Min svaga punkt är "bra priser". Jag har ofta verkligen svårt att motstå fina grejer till halva priset. Ibland unnar jag mig att köpa, om jag sprungit på någonting. Sedan sparar jag grejerna och ger bort som en exklusiv present när den väl behövs.
I New York shoppade jag lite grann. Några klädesplagg, eftersom jag på sätt och vis behövde några nya kläder, för att pigga upp garderoben efter all rensning. Och lite kosmetik, som jag också behövde, och som man bara får tag i i USA. Denna lilla shopping gav mig glädje, en guldkant i tillvaron, inte ångest. Det kändes helt enkelt bra.
