Leva här och nu
1988 var jag till Egypten, en drömresa för en tonårstjej. Jag minns att när vårt kryssningsfartyg på Nilen närmade sig de södra delarna av landet, så varnade guiden oss för att människorna i Södra Egypten, Nubien, inte riktigt tänkte på samma sätt kring detta med tiden som vi nordbor gör. Så sant! Jag minns fortfarande hur plågsamt trögt det gick att få till åsneridningen, min egen vision om det ultimata äventyret (i brist på hästar och kameler där nere). De vitklädda lugna männen lovade alltid lika tålmodigt "i eftermiddag" eller "klockan fyra" eller "i morgon". Men när tiden var kommen lyste de ändå med sin frånvaro! Uppenbart hade tiden inte så stor betydelse för dem, och om alla tänker så, blir det ju så. Att skynda sig i den extrema värmen är plågsamt, och vad är det man ska uträtta egentligen, på förhand. Man håller ställningarna så gott som det går, och det räcker så. Dessutom blev åsneridningen till sist av. Åsnorna befriades från repen som band fast deras framben med varandra och utrustades med skumgummiplattor som bands fast på deras ryggar med rep. De satt fast lite si och så, och när åsnorna till sist fick fnatt, flög flickorna och skumgummin åt alla håll under den stekande solen. Naturligtvis utan ridhjälmar. Men vad gör man inte för lite åsnedoft!
Annat är det här i Norden. Vi styrs om inte annat av årstiderna- det gäller att vara väl utrustad inför vintern. Bygga, fodra, safta, sylta. Samhället måste fungera, om inte annat så fryser vi alla till isblock under vintern. Ordning och reda- tiden, överenskommelser, avtal och allehanda struktur styr våra liv. Förstås finns det individuella skillnader, och jag personligen är åt det mer ordningsamma hållet.
Jag tankar bilen i tid, soppatorsk finns inte i min begreppsvärld. Jag planerar veckans matsedel och handlar därefter. Jag brukar vara någorlunda i tid på jobbet, och jag bokar mina träningar i appen och skriver allt i kalendern flera veckor i förväg. Toapapper i huset tog inte slut ens med värsta coronakrisen, jag har nämligen alltid ett litet förråd hemma. Jag vet var jag har mina grejer och vill gärna ha det välstädat. Jag har oftast tusen saker i huvudet som jag håller reda på, från dagstidningen till motorvärmarsladden till vantarna till räkningarna. Jag får konstig tillfredsställelse av att ha kontroll, och inte bara därför att om jag någon gång missar något så blir det besvärligt. Jag gillar ordning och reda som det är!
Därför kanske tycker jag att det är så skönt med sommar. En riktigt varm sommar. Det känns nästan som att vara i Nubien? Inne eller ute, samma kläder. Inga vantar och mössor. Sandaler eller barfota, det kvittar vilket. Kossorna råmar i närheten och gräsmattan är mjuk. Kanske sitter jag ute en liten stund till och läser tidningen i kvällssolen? Och vad äter vi- det kvittar då jag är inte hungrig i värmen. Vi tar det som vi haver, det är ett bra recept, någonting lär finnas i kylen eller frysen. Kanske glass? Eller sen går vi ut och äter. Vi gör det som faller in ikväll eller ingenting alls, planerar inget. Och när jag ser på fotbolls-EM sent på kvällen tittar jag inte på klockan med ångest i blicken. Det är ny dag imorgon och jag orkar nog kliva upp i den ljusa varma morgonen. Om inte så får jag väl sova en kvart extra. Jobbet kan vänta.
Min frihet manifesterar sig även i vad jag läser. Inga romaner nu, bara fjällguider och naturfotoböcker i en salig röra, aldrig från pärm till pärm.
Följdaktligen känner jag mig ytterst utvilad innan min semester ens har börjat! Den ultimata tokigheten för mig är att ta ett dopp. Det gör jag endast om det är extremt varmt, sådär en gång per tio år.
