Charles Dickens- Lysande utsikter
Great Expectations, här på finska. Jag fick den här boken för decennier sedan, och nu är den slutligen läst. Och jag kan bara fråga- Charles Dickens, varför lever du inte längre idag? Jag saknar dig, eller, kanske snarare, sådana som dig!
Trots att boken är närmare 200 år gammal är den helt relevant idag. Det jag känner att jag saknar från "förr i tiden" är viss sorts heder, som inte längre verkar vara "på ropet". Jag saknar också, efter Dickens underbara beskrivningar, en ren och altruistisk vänskap! Visst måste ett sådant fenomen fortfarande finnas?
Respektfullt beteende och goda seder hade man också gärna kunnat återinföra för mig.
På 70-80-tal då jag växte upp, var den här typen av böcker helt alldagliga och normala. Ingen drog på mungiporna fast det var lite gammaldags. Det är först nu som det har hänt någonting i samhället och vi har glidit ifrån det som jag bäst skulle beskriva som en typ av anständighet och som tidigare var kanske lite gammaldags men ändå på något sätt självklart.
Och även om jag uppskattar en form av trovärdighet i litteraturen, så visst är det härligt med dessa fantasifulla berättelser, mättade med ÖDET, och fulla av sammanträffanden och till synes synkrona händelser, som min barndoms litteratur vimlade av... En sådan historia kan t om rymma ett spöke utan att det stör!
Det är någonting magiskt över Dickens böcker, som om han bara hade råkat skriva ner en förutbestämd, redan existerande berättelse.
Med andra ord, jag är glad att jag tog mig tiden och mödan och läste genom boken! Det var en tidsresa till min egen barndom.