Omgiven av idioter
Det var få saker i skolan som jag hatade lika mycket som att göra bokrecensioner. Så jag kan undra varför jag idag utsätter mig för detta, helt frivilligt. Konstigt, vad?
Det är svårt att recensera en bok. Inte nog med att man måste helst ha hängt med i boken någorlunda. Man måste också kunna återge det till sina läsare, någorlunga kort, koncist, förståeligt och övergripande så att alla orkar läsa. Men läser ens någon dem??? I värsta fall skriver jag dessa recensioner bara för mig själv. För att plåga mig själv. Lysande. Tala om en idiot.
Idioter talar även denna bok av Thomas Eriksson om. Jag har många idioter runt omkring mig, men det kan ju också vara så att jag inte riktigt har förstått att det kan vara människor som fungerar på ett lite annat sätt än jag själv.
Bokens verktyg är tvådimensionellt, medan verkligheten vad gäller en människa alltid är minst tiodimensionell, mätt med de grövsta måttstocken.
Enligt den här metoden delas människor upp till fyra kategorier- röd, gul, grön, blå. Eller eld, luft, jord, vatten. Eller koleriker, sangviniker, flegmatiker, melankoliker. Name it.
Och visst stämmer kategorierna, även om de flesta av oss innehåller flera färger än bara en.
Instrumentet kan i bästa fall användas som ett verktyg som hjälper mig bättre förstå mina medmänniskor och varför de fungerar som de gör. Samt hur jag kan hantera dem optimalt. Det kan också hjälpa mig att uppnå ökad självkännedom och bli observant på de punkter där jag kan bli missförstådd.
Bäst nytta av boken får man kanske i arbetslivet, där man inte kan välja människor omkring sig på samma sätt som i privata kretsar. Intressant hur som helst, dock inte helt nytt för mig.
