Känsla mot Förnuft
Striderna mellan Ängel-Tiger och Djävuls-Tiger är rätt så tråkiga att följa. Jag är så väldresserad av mig själv, att Ängeln i regel vinner, och Djävulen får lomma ivåg treuddssvansen mellan benen. Visst har Djävulen också skördat någon seger under årens lopp, men oftast blir den även då en lite halvdan sådan.
Men jag har även två andra antagonister, som tar sig en match ibland, och dessa är Förnufts-Tiger och Galnings-Tiger. Det vill säga, en tråkig vettig vuxen inre röst mot en barnslig entusiast. Dessa strider är betydligt jämnare och mera spännande!
För några veckor sedan fick Galningen för sig att vi skulle skaffa en hund. Först var idéen en vuxen hund, men sedan kanske ändå en valp. Men ett som var säkert var att den skulle vara en labrador retriever, en intelligent och vänlig hundras i lagom storlek.
Kampen mellan förnuft och galenskap var hemsk. Och sedan skulle jag bara höra mig för hos olika uppfödare, för framtiden liksom, men såklart hade en då redan en valp för oss, som skulle levereras just nu. Och den här årstiden är inte alls fel tid att ha en valp.
Vi om några kan väl ha en hund, som bor på landet, gubben jobbar hemma, vi har djurvana och vet vad det innebär att ha djur, och vi har en stor familj som består av otaliga hundälskande, potentiella hundvakter. Vandringsintresset och stuglivet går också alldeles utmärkt att kombinera med en hund, och dessutom har jag länge önskat mig en promenadkompis här hemma.
Greger, som såklart får dra huvudlasset i detta och som tidigare var bestämt emot hund, var oväntat lättövertalad. Men kanske just därför att jag vet vad djurägandet innebär, våndades jag något fruktansvärt, och den positiva förväntan lyste med sin frånvaro. Som tur var så skulle valpen hämtas snart, så jag hann inte våndas så länge.
Så ja, det blev kortare nätter (även om det är absolut ingen katastrof nattetid), kiss och bajs överallt stup i kvarten och små sylvassa tänder som biter på allt och alla.
Till hösten har jag tänkt börja med en gemensam aktivitet av något slag, valpkurs eller någon form av lydnadsträning- hunden ska aktiveras på rätt sätt som motsvarar dess potential.
Galningen jublar, hon vann ju. Och det här är förhoppningsvis ett åtagande på flera, flera år. Resan har bara börjat.
Ps. Och vad säger katterna? Ja, de undrar också varför vi utsätter oss för detta.
