De svåra valen
När hösten återigen rullade igång var jag så less på mitt liv att det var dags för några principbeslut.
Facebook bara en gång om dagen. Oj vad jag har mått gott av det! Ridbyxetraumat fick mig bestämma att gå ner i vikt. Bra, vi får se hur det går. Och idag har jag bestämt mig att försöka sluta svära. Om jag mot förmodan skulle sakna otyget får jag väl börja om då.
Jag älskar mjuka goa Rabalder-tunikor! Men nu är det slut på mumintrolltider. Jag ska handla mig några fina mörka byxor från Meandi, ta i bruk mina kortare tröjor och jag har även beställt mig fina långa stövlar. Jag ska bli en seriös lady. Åtminstone på väg till jobbet och tillbaka hem. (På jobbet har jag mina vita kläder, på kvällen ridbyxor och på natten nattkläder, men 1 timme av 24 ska jag uppnå i alla fall.)
Många människor, såsom Tove Jansson, levde under ständig konflikt: Har jag gjort rätta val i mitt liv? Jobb eller familj? Ska jag ägna mig helt och hållet åt konst? Sådana här funderingar hade hon livet ut. Drömmen om något mera, något större. Men jag tror att jag får tills vidare nöja mig med små förändringar.
Barnen har jag, och dem väljer jag aldrig bort. Gubben byter jag absolut inte ut. Och i och med gubben får jag nog snällt bo kvar i Vännfors. Hästen måste jag ha, eftersom jag behöver motion och frisk luft, och kan inte tänka mig någon annan idrott än ridning (och det är väl tur det, med mina knän och allt.)
Jobbet då. Det har jag faktiskt tänkt byta några gånger, och inte så länge sedan sist, men även om jag skulle bli en mumie i sjukhuskorridorerna, vet jag ändå att jag gör någonting gott, och att någon måste göra det här jobbet. Det är inte bortkastat, och därmed kan jag fortsätta tills vidare, tills det är dags för någonting annat. Jag lär mig någonting nytt varje dag.
Jag kan berätta för Yades vänner, att vi hoppade lite studs på markarbetsträningen igår! Hon var på hugget, och jag bromsade kanske lite för mycket. Men hon var väldigt fin och lika klockren på hinder som hon brukar vara. Tyvärr har jag ingen fotograf nuförtiden!
Slutligen ett skönhetstips. Min underbara Ljung-ansiktskräm från Sorsele tog slut nyligen, och då återgick jag till ett gammalt, beprövat koncept. L'Occitane har så milda och fina krämer att jag använder faktiskt kroppskrämerna till ansiktet. De är precis lika bra som andra märkenas ansiktskrämer, och svider inte det minsta lilla. Min favorit, ros, finns inte här uppe vad jag vet så jag köpte Verveine (citrus) från båten. Funkar lika bra. Och räcker länge!
