Tigerns tystnad
Jag har inte haft någonting att skriva om. Livet har rullat på ungefär som det brukar, och det är jag tacksam för. En stor del av livet fylls upp av jobbet och nära och kära- saker som jag inte kan eller vill skriva om.
Ljuset har kommit och det njuter jag av. Synd att jag alltsom oftast ser ljuset bara genom fönsterrutan, men snart ska det också förändras. Med ljuset kommer även längtan till en häst tillbaka. Vilket gissel! Jag har i alla fall bestämt att ska jag ha en häst så blir det inte här hemma innan jag har en ridbana. Jag har fått glädjande nyheter om att det går bara bra för Red Excellence på ridskolan i Skellefteå, och de har nu haft honom längre tid än vad jag hade. Han har fullt upp att vara chef över 50 hästar i hagen så lektionerna sköter han bara av farten!
Katterna är ett stort glädjeämne för hela familjen. Det känns bra att Sisu inte behöver vara ensam om dagarna nu när han har Salomo.
Jag har behållit mitt nyårslöfte från ifjol att alltid se till att ha någonting roligt att se fram emot. I vår blir det en sparesa till Tallinn, ett relativt billigt nöje som blir lika trevligt för det.
Ikväll infaller Vännfors årliga sparkfest. Hemma hos oss blir det huvudrätt med risotto och kycklingspett.
Dessvärre har jag inte haft tiden och orken att hälsa på mina bloggkompisar, men det ska bli ändring på det så småningom. Ibland måste man ge upp för att kunna komma igen. Vi höres!
