Ålevangeliet och det nyaste från våra akvarium
Patrik Svensaon fick Augustipriset 2019 i facklitterära klassen för sin debutbok Ålevangeliet. Och eftersom mitt liv numera går i fiskarnas och vattnets tecken, var boken ett naturligt inslag på min läslista!
Boken är välskriven och väl värd sina pris. Att en ål är en så mystisk och speciell fisk hade gått mig förbi. Men smärtan över hur människan behandlar, och har alltid behandlat, sin omgivning och naturen känner jag igen sedan tidigare, och den återkommer när jag läser denna bok.
Boken innehåller mycket intressant fakta och jag kan tänka mig att författaren har gjort en enorm research. Den är även faktagranskad och i slutet av boken finns det en omfattande referenslista. På grund av personlig "touch" blir boken dock en roman. Ålen får ett sammanhang och knyts ihop med författaren och, inte minst, hans far. Jag rekommenderar!
Om det är någonting som jag konstaterat med akvariehållning så är det nog att det är sällan någonting som blir som man tänkt sig.
Hastigt och lustigt blev 54 liters en 180 liters. Det berodde nog på någon form av svårdefinierat inre tvång.
Snäckan Jason flyttade över mellan akvarium på egen maskin. Fråga mig inte hur, men huvudsaken var ju att han kom över.
Ancistrusen Miracle flyttade också till oss på eget bevåg, från djuraffären. Hon hade gömt sig i en växt. (Foto tagen av min man.)
Några skumma dödsfall gjorde oss osäkra. Jag vågade dock köpa in flera fisk, främst en jättestor pansarmal som jag tyckte synd om, eftersom den funnits så länge i affären. Jag antar att ingen ville ha en som redan var så stor. Och när vi efter några dagar ångestfyllda spanade efter lik i akvariet, hittade vi massor av rom istället!
Vi antog att rommen inte skulle bli yngel, eftersom den brukar bli uppäten och vi inte orkade ta över den i en yngelbur. Däremot, mest pga behov för en reservoar för växter, köpte och startade vi ett nytt 125 liters akvarium.
Döm om vår förvåning då det efter knappt en vecka simmade två små yngel där! Ja, de ser ut som pansarmalar och måste rimligen ha flyttats över med växterna. Nu är min förhoppning att kunna fylla på med några små räkor i alla fall, så kan vi under dessa månader då vi väntar på att de ska växa, ha lite mera liv i den "stora oceanen". Det är svårt att ge lämplig mängd mat för två knappnålshuvudstora krabater, och då akvariet är helt nystartat har knappt några nitrifikationsbakterier kommit igång. Så någon fisk blev det inte där i veckan som jag hade tänkt- de små måste få en chans och växa upp så att de inte blir uppätna.
Men vi skulle i alla fall ha "en krona" i det stora, gamla akvariet. Jag hade bestämt mig för vackra mosaikguramis, en hona och en hane.
Så visst var det en liten antiklimax då vi konstaterade att vi sitter här med två ORMSKINNSGURAMIS istället. En populär matfisk i fjärran östern, då den blir ännu större än mosaikgurami. Inte så värst snygg, och i synnerhet inte i jämförelse med mosaikguramin. Men snäll. Så det kändes lite taskigt att utsätta dem för en återfångning och tillbakaresa till affären. Det är ju inte deras fel att människan inte vet vad han gör.
Det får fortsätta som det har varit hittills i våra akvarium- det blir som det blir och då blir det bra.