Glada återseenden!
Mitt påsklov har rullat igång och förutom träningen och de sedvanliga plikterna tog jag och åkte till Skellefteå!
För det första för att träffa en gammal vän som jag sålde till ett ställe som magkänslan sade var bra. Red Excellence!
Jag var så otroligt glad att magkänslan hade rätt. Jag möttes av en glad häst vid gott hull, med klara ögon och avspänd mun.
Jag hade inte några större förväntningar på vårt möte eftersom jag bara hade honom i 2 månader. Men till min överraskning verkade han känna igen mig och nosade på mig försiktigt och nyfiket. Också jag kom ihåg honom och det kändes i hjärtat då jag kom ihåg hur mycket jag tyckte om honom och vilken trevlig häst han ändå var. Vi hade ju trots allt en mycket bra tid tillsammans. (Jag sålde honom pga att han började visa tendenser att bocka utan förvarning, något som han även gjort tidigare i sitt liv och därför fått byta ägare ganska många gånger.)
Jag fick träffa hans nya ryttare från tävlingsgruppen som rider honom flera gånger varje vecka och hade även nu varit och ridit honom i skogen. Jättefin tjej som är helt rätt för Red X, han är i goda händer. De hade tävlat framgångsrikt i dressyr i helgen, senare blir det mera hoppning.
Han har alltså skött sig fint i Skellefteå som nu haft honom mycket längre tid än jag och vi pratade lite kring varför hästar beter sig olika på olika ställen. Personalen i Skellefteå trodde att deras "hemlighet" är att de har alla hästarna tillsammans ute i hagen och de rör sig mycket varje dag. Det blir aldrig stilla i en flock på 40 hästar och RedX är förstås inte den första hästen som de tagit över och där det har funkat fint.
Vi pratade också om hur vi ofta inbillar oss att hästen är lyckligast som privathäst, på landet i lugn och ro. Visst kan det vara så också, men rätt så ofta blir hästar som tas från sin flock och sina rutiner förvirrade och oroliga. Livet som privathäst innebär helt andra krav och utmaningar, och det blir mycket att vara själv, åka transport och utsättas för nya och stressiga situationer. Därför brukar Skellefteå ridklubb ha kvar även sina gamla hästar så länge de är friska och trivs, och ser bara till att de behöver arbeta mycket mindre då de blivit gamla. Så det verkar så att Red Excellence har slutligen hittat hem!
Med tanke på att jag hämtade RedX ända från Borlänge känns det otroligt att han till sist hamnade på 10 minuters promenadavstånd från min kära bloggvän Tove!
Det var så roligt att träffa Tove igen. God mat, intressanta diskussioner och sist men inte minst fantastisk konst som jag verkligen hoppas snart kommer till glädje till flera människor dvs till allmän beskådan!
Här är ett urval av Tove Olbergs fantasieggande fina tavlor. Jag kände mig helt överväldigad resten av dagen. Jag fick också två egna verk som jag får fortsätta skåda på.
Det finns ingen tvekan om att det blir flera besök hos mina vänner i Skellefteå framöver!
Ps. Tove har förutom sin egen blogg även en konstblogg där man kan se flera av hennes verk.