Söndag med lite pyssel
Jag har haft en så underbar helg. Jag har bara gjort små saker. Lagat lite mat och sett på film. Varit med våra bästa vänner. Tvättat. Smort mina läderstövlar. Sovit.
Tidigare, när jag hade häst, fick jag alltid redan på morgonen (eller helst dagen innan!) planera hur jag skulle göra. Antingen så skulle jag rida strax efter frukosten, då det fortfarande var ljust. Eller sen sparade jag stallet till kvällen, och då visste jag att hela kvällen var borta och då fick jag vara desto mera effektiv för att hinna göra allt annat dagtid.
Även om jag är sällan så glad som när jag har ridit och varit med mina hästar, så är det tveksamt om glädjen till slut övervägde stressen. Den här årstiden är förstås allra värst då det är mörkt och dåligt underlag. Och de två senaste somrarna har jag ju inte haft någon häst, då Yade först fick fång våren -14 och sedan dog våren -15.
Visst hade jag precis samma problematik med Yade som med RedX denna höst, men en ny häst medför alltid en extra belastning, hur snäll den än är. Dessutom har jag haft mycket på jobbet och allt eftersom fått mera ansvar där, förstås.
Jag inser att jag har hållit på att dräpa mig med allt som jag hållit på med. Jag hade förlorat förmågan att stanna upp och reflektera eftersom jag helt enkelt hade för mycket omkring mig. Och då min kreativitet stryps, ja då är det kört, som jag har sagt tidigare.
Det gör mig förtvivlad att jag inte vet om jag klarar av att ha en häst igen, eftersom det är det roligaste jag vet. Vi förbereder ändå en ridbana nu så att om rätt häst dyker upp så får jag lite lättare att få ihop allt här på hemmaplan och inte behöver jämt åka till ridhuset under den mörka årstiden.
Man vet att man blivit gammal då STÄDA IFRED gör en lycklig! Och det har jag fått göra idag, första advent.
Och sen har jag gjort en sallad av quinoa, rucola, räkor, marinerade fetakuber, avocado och gröna oliver. Sådana här saker äter jag mestadels nuförtiden, även om sådär irriterande 4 kg fortfarande kvarstår till min målvikt.
Till första advent blir det glögg, julmust, lussebullar och pepparkakor. Jag gjorde även sk pepparkaksbollar från Camilla Tubertinis Millas mysmat- en charmig bok med bra recept.
Ta fram en matberedare. Smält 50 g smör.
Blanda i köksmaskinen 2 dl havregryn, en halv kryddmått salt och ca 15 krossade pepparkakor. Tillsätt 200 g skivad mandelmassa och sedan smöret. Tillsätt 1-3 tsk vatten i blandningen så att degen blir bra att arbeta med. Gör bollar och rulla dem i pärlsocker.
Smaken av mandelmassa är ganska framträdande så jag misstänker att det här går inte helt hem hos pojkarna. Tur att man har gubben som äter!
Här spirar nya glädjor, små saker att njuta av. Ett leende sprider sig då du skriver att du "är gammal då du blir lycklig av att städa i fred". Underbart!! Igenkännande är att du känner dig förtvivlad över att kanske inte orka ha häst igen, det som är så roligt. Ja, inte att ha häst då, men att inte kunna göra det som alltid varit så roligt. Att inte vara som förr fast det var så roligt så det borde fylla på mer energi och ork så gör det tvärtom. Med mina mått mätt har du stannat upp nu - du skriver håller på att dräpa dig - du är klok tuff och ung - åldern har all ungdom i sig :-) <3