Jag hatar morgnar!!
Jag vet inte om jag har skrivit om det här ämnet tidigare men i så fall tål det skrivas en gång till.
Mörkret har kommit och min kropp har fattat att på nätterna sover man, och det är ju bra. Inga tidiga uppvaknanden längre som på sommaren- jag sover som en stock hela nätter.
Men oavsett när jag lägger mig väntar det samma chock på morgonen, väckarklockan ringer och jag måste kliva upp. Jag är så förfärligt trött, mera zombie än människa. Och det värsta är att jag fryser så mycket!
Någon morgon när jag kunnat börja jobba en halvtimma senare har jag försökt sova lite längre men det har inte blivit bättre morgonkänsla för det. Jag är nästan ännu tröttare då.
På morgonen kan jag inte prata, inte le, inte titta på någonting (jag ser inget). Jag kan just såpass få i mig frukosten som min man lagt fram och göra mig i ordning. På väg till jobbet kvicknar jag så småningom till och dagen börjar.
Hur länge ska mitt liv behöva vara så här? Jag måste bara få vakna i lugn och ro. Det är inte säkert att jag vill sova så hemskt länge egentligen, bara jag får ta det lugnt och i min egen takt, och inte behöver prata med någon.
Vädret här i norr har varit som ett skämt på sistone. Snön som vi fick tidigt i år tinade bort och nu är det bara svart. Det blir aldrig riktigt ljust och allt kronas av duggregn! Måtte det komma snö igen!
Så här kvällstid undrar jag ibland vad jag ska göra. Jag kan inte lägga mig kl 19-20 men vad ska man hitta på här i mörkret? Vi har streamat lite Solsidan, det är aldrig fel.
Jag älskar mörkret! Tända smålampor och ljus, det ger ju inte samma effekt på sommaren som nu! Men morgonkänslan låter inte kul alls...